Hej! Nej, ingen ska behöva stå ut med sånt du beskriver! Själv vill jag inte ge några råd eftersom jag inte har nån erfarenhet av problemen du beskriver. BRIS (Barnens rätt i samhället) bör väl däremot kunna hjälpa dig.

Vad jobbigt, jag har själv suttit i samma situation som dig och det är jobbigt som attans stå bara ut om ingen kan hjälpa dig och se till att du kan skaffa eget boende så snart som möjligt, det hjälpte mig otroligt i alla fall.

Kan inte din pappa hjälpa dig?

min pappa är emot mig också han tror att jag är hemsk precis som min mamma tycker. socialen har inte hjälpt ett piss jag går till kuratorn hela tiden och jag har haft kontakt med bris då o då via emalj bara för att det ska lätta lite men det gör det inte för att jag vet inte vad jag ska skriva mer än det som jag redan har skrivit :/

Ring BRIS i stället för att mejla. Jag tror det skulle  kännas bättre för dig om du får prata med någon om hur du känner det.

Numret till BRIS 116 111 telefonen är öppen:
måndag-fredag kl 15-21
lördag-söndag kl 15-18.

jag e medlem på deras sida jag har skickat ett par mejl och fått svar

I en del kommuner finns det familjeterapeuter som inte kostar något. Man kan få gå i samarbetssamtal. Fråga kuratorn du går hos. Du kan även fråga soc.

Även om du inte får med dig någon av dina föräldrar dit, så kan du ändå gå dit själv. Jag har gått ensam då mina medpersoner inte velat. I samtal med familjeterapeuten så kände jag att jag ändå fick upp ögonen för min egen situation och för hur de omkring mig fungerar. Det gjorde att jag själv blev lugnare i allt kaos som då fanns.

För mig har familjeterapeut fungerat bättre än vanlig kurator.

Ungdomsmottagningen delar inte bara ut preventivmedel. Dom har också kurator. Tycker många gånger att deras kurator är bättre än både BUP's och skolans, då ungdomsmottagningen har annat tänk och förståelse då dom jobbar så nära ungdomar.

Ge inte upp även om du inte kan flytta hemifrån och inte står ut. Det gäller bara att hitta rätt ställe för råd och stöd. Kan man inte komma bort från situationen så kan man ändå hitta sätt att 'stå ut' och att 'agera' så man ändå klarar av läget bättre.

Önskar dig all kraft att orka med!

Kraaam

Jag funderar på att gå till ungdomsmottagningen någon gång för att jag börjar bli mobbad rejällt i skolan jag känner mig som ett spöke och alla bara skrattar åt mig när jag inte har gjort något.. Jag måste verkligen gå någonstans så jag får ut alla mina känslor omkring hat,ilskan,onskan,lustan att döda osv jag vill verkligen inte döda någon men ibland så går jag ut och nästan gör det.. Men jag ska föröska orka med detta jag hoppas bara att jag kan hitta något ställe där jag är trygg

Gå till ungdomsmottagningen någon gång……….gör det NU. Skjut inte på det - allt blir ju bara värre då.

Lycka till.

Jag ska göra det bästa jag kan med tanke på att jag aldrig får gå ut efter när skolan har slutat..

Du kan väl då ta ledigt från en lektion - förklara för läraren att du måste besöka ungdomsmottagningen på dagtid. Jag är säker på att läraren förstår.

Jag litar bara på en lärare av dom jag har. Han e snäll och han gör mig trygg i skolan. Jag funderar på att gå på någon av hans lektioner han är den ända som förstår han säger att man får gå medans dom andra lärararna frågar ut en.

Det låter som du har det riktigt kämpigt! Hur gammal är du? Vad har du för relation med din mormor/morfar, farmor/farfar? Har du äldre syskon som du har bra kontakt med?

Jag är som det står i mitt nickname. Jag har det rätt kämpigt till och med min kille reagerar argt på det. Jag har bra realation med min farmor.Har en äldre bror han har hjälpt mig lite men inte mycket han säger bara att jag får stå ut :/

Finns det någon möjlighet att du får bo hos din farmor?

Bor din bror hemma eller skulle du kunna bo hos honom?

Min bror bor i Trollhättan och jag bor i Skövde o det tar typ 2 timmar med buss till Skövde. Min farmor bor i Mariestad och att åka med buss från Mariestad tar typ 40 min till 1 timma.

Även om det är jobbigt så ska du försöka se möjligheterna och inte fastna i det som är besvärligt. Du får försöka väga för och emot - bo hemma och fortsätta som det är eller kanske bo hos farmor. I längden är det värt det.

Buss 40 min - 1 tim. kan det ju vara värt om du får lugn och ro. Du kan ju prova en tid och känna hur det går.

När jag gick skola åkte jag buss ca 45 min. / morgon och kväll - inga problem. Stunden på bussen kan man läsa eller bara koppla av.

Kämpa på -  du fixar det - lycka till.

Säger som #18. 40min på en buss är ingenting när man kommit in i rutinen. Jag pendlade mellan jönköping och skara i flera år och då får man byta från tåg till buss i Falköping och det var en massa meck med vänte tider osv. I bland kunde det ta 3-4 timmar att ta sig hem ;-)

Jag tycker absolut att du ska prata med din farmor och se om ni kan lösa det! Det är mycket värt att få må bättre i din situation.

Mina föräldrar kommer inte tillåta mig att bo med farmor för att dom tror att jag inte kan klara av det :/

#20 Du fyller väl 16 i år om jag räknat rätt? Om dina föräldrar anser att du inte klarar av att bo hos din farmor så fråga varför. Du är ingen småunge längre och du bor ju inte ensam hos din farmor. När jag var 16 flyttade jag in på internat och det var inga problem, året efter flyttade jag in i lägenhet med två jämnåriga kompisar. Många verkar omogna men de flesta förändras när dom måste ta mer ansvar.

Jag blev utrfyst i början av sjuan, som tur var hade jag en riktigt bra kompis i en annan klass och i åttan så bytte jag till hennes klass. I början var det jobbigt men efter ett tag vande jag mig vid att vara ensam, vill inte dom vara med mig så vill inte jag vara med dom helt enkelt.

Varför skrattar folk åt dig och vem gör det, alla? Har du nån bra kompis i nån annan klass? Har du pratat med rektorn eller någon annan?

Nej jag vågar inte gå till rektorn o säga att folk skrattar åt mig :/ och jag fyller 16 snart. Mina föräldrar tror att jag kommer knulla runt eller något i mariestad ursäkta mitt ord där men det tror dom :/

Måste vara jobbigt med föräldrar som tror sånt om en. Du har inte möjlighet att byta skola? Inte för att jag anser att det är rätt väg att gå (mobbare ska straffas inte mobbade) men det kanske kan vara en lösning om du inte orkar/vågar ta tag i mobbningen.

Förresten så var det inte jag som gick till rektorn och sa att jag var utfryst, det var min storasyster.

Om din mamma slår dig kan du faktiskt polisanmäla (med hjälp av kurator/psykolog/lärare eller nån annan). Det kanske inte känns så kul men vad har du för alternativ? Det kan väl knappast bli så mycket sämre iallafall?

Min mamma skäller ut mig för mig ingenting och varje gång jag ska göra läxor så är jag tvungen och göra annat och varje gång jag har haft prov så är jag utmattad så får jag inte vila utan måste göra massa saker… Jag har en lust att hänga mig hela tiden men min kille stannar mig från att göra det för att jag älskar han verkligen

Har du nån gång frågat henne varför hon gör det? Inte för att jag tror att du får nåt bra svar men ändå..

Hon säger bara att det måste göras eller så svarar hon inte

Kan du berätta för din bror och att ni tillsammans sen kan prata med din mamma och pappa.

Lite svårt eftersom min bror bor i Trollhättan och han kommer aldrig hit och min andra han är handikappad så han kan jag inte prata med :(

Läraren du känner dig trygg med, har du försökt att tala med honom om detta för han kan hjälpa dig att på skoltid få socialen dit så behöver din övriga tid inte belastas.. därmed kan även han få förståelse för varför det är som det är på lektionerna.

jag har inte än talat om det för honom men jag ska göra det så fort när jag har blivit frisk för min kille vill inte att jag ska må dåligt hela tiden hemma.. Jag förstår honom han är ganska orolig för mig han har massa från sin släkt som är poliser eller som jobbar på socialen osv hans faster tycker att jag borde anmäla min mamma på det sättet som hon behnadlar mig på.

Varför hjälper hon dig inte gå till väga då?

Jag vet inte