Hu så hemskt, tycker jag, som råkar vara född på 50-talet.
Men det finns naturligtvis vissa "guldkorn" ändå. Här är en blogg som jag tittar in på ibland. http://femtiotalsjakten.blogg.se/ 
Där blir du säkert mycket inspirerad.

Jo då, jag har följt femtiotalsjakten länge och väl.  Fantastiskt blogg!

Du är inte den första 50-talist som reagerar som du gör. Jag känner exakt lika mot 80-talet och furu.

Oj vad stavfel! Ber om ursäkt!

Snabbt och fel är mitt mellan namn! 

#2 Håller helt med dig om den hemska furutrenden. Det är kvistigt, mjukt och ömtåligt, så det är rent bedrövligt. Jag misstänker att det ofta var gran egentligen eftersom det var så kvistigt.
Det var en evig tur att vi fick inredningsdetaljer i björk senare. Det är ett ljust, hårt, oömt och hållbart träslag, som jag gärna rekommenderar.

Håller med om björken. De få inredningsdetaljer vi har med björk har vi i och för sig målat med teakbets för att få de att se gammalt ut.

Däremot så behöver vi inte underhålla teakbets, det är en fördel! 

TS vilka fina saker du har, älskar brödfatet,golvlampan (har en likadan själv fast vita kärmar) och fotöljen. Jag var inne i 50-tals med ett tag hade en hel serier dubbelsäng,byrå,sängbord,lampor. vissa saker saknar man men jag sålde hela kittet till en som tjata om få köpa dom   själv är det samma här med 80-talet för mig är 80 talet furu o svarta fula kantiga porslin  ursh.

Forest, Tack det var snäll skrivet av dig. 

Det gäller nog att hitta sig själv i alla vackra saker från olika årtionden. 80-talets musik var ju iallafall bra!

7 haha mitt liv börja väl -86 där man var rosa o mintgrön dessutom så klippte man asnygga blixtrar på sidan av håret, kortklippt o sen så fixa men frillan med sockerspray föna 15 cm långa håret rakt upp så man såg ut som man blivit skrämnd. hahah ja gösses visst minns man 80 talet