Behöver du ta bort rosten på den eller räcker det att linolja den. Kolla Gysinges hemsida / katalog?

Tack för tipset, ska kolla Gysinges hemsida!

Slipa skulle jag inte göra med en så gammal vindflöjel. Bäst är att vara rädd om allt järn som finns kvar. Flera "snällare" alternativ finns. Ett är tex att helt sonika pensla på rostkonverterare. Turtle Wax har tagit fram en variant som heter RUST MASTER. Biltema säljer också en variant som jag ej testat. Turtle Wax varianten säljs på OK/Q8, Jula mfl ställen. Är visserligen ganska dyrt (150 ml á ca 120 kr) men är en ypperligt bra rel ny "uppfinning". Här ska rosten verkligen vara kvar för att den kemiska processen skall fungera. Rosten omvandlas i en kemisk reaktion till rostskydd i sig självt. Den rostiga ytan bubblar lite och blir strax blåsvart. Ev kan man göra om behandlingen en eller ett par ggr. Efter ca 24 timmar kan man måla det uppkomna "rostskyddet" + resten av ytan, med önskad färg. I Ditt fall passar väl djupsvart lack (ev matt d:o) bäst. Annan variant är att besöka någon som har en fältäsjja (någon smideskunnig/intresserad) och be att få värma flöjeln till ca 250 °C. Rå linolja penslas på (det skall ryka. Då vandrar de behövliga ämnena in lite i Fe-korngränserna+ lägger sig på ytan. Brinner det är det för varmt+ allt nyttigt brinner bara bort= fel. Bara att fortsätta strax efteråt då det kallnat till rätt temp.). När det ryker tar man en tygtrasa och torkar av överflödet. Handskar är naturligtvis nödvändigt. Vid denna beskrivna "rå linoljemetod" uppstår även den djupa svarta färgnyans som är så fin i järnsmidessammanhang+ rostskydd som sagt var. Ännu en variant är att värma in trätjära på liknande sätt som beskrivet ang rå linolja, men detta är dock en kladdigare metod+ något vanskligare, som är lätt att förstå. Rostskyddet blir dock toppenbra & "rätt" svärta erhålles, enligt traditionellt synsätt  Vanligt tex smitt stål (järn är ett grundämne, fast man säger järn ändå, om stålet) är grått och rostar fort i ytan i oeldat ytrymme (tex ute). Sedan finns ju förståss den gamla vanliga "rostätaren" (mackar, Jula, Biltema mfl), som numera torkas bort tort (förr avsjöljning med vatten), åtföljt av tex zinkfärg, ätföljt av önskad täckfärg. Alla de metoder jag beskriver fungerar bra, och jag använder dem alla beroende på om det är hobbybilen eller något  jag smitt i "järn". Har själv egen järnsmedja + smider i "kamratgrupp" nästan varje måndagkväll. Har själv lärt allt detta av utbildade + erfarna (en av dem smed i femte generationen!!) smeder sedan 2004, då jag själv började gå kurser i bla damasksmide, yxsmide (invällning av eggstål i segjärn) mm, mm järnsmide, och då också tekniker hur man skyddar smidet från rostangrepp. Lycka till. Hej/ Kn1

#3, Oj, imponerande kunskaper! Tack för det!

#3 Vill verkligen säga ett stort TACK till dig för dina råd. Och vilka kunskaper du har sedan!!! Den gamla vindflöjeln tackar nog också för att du vill dela dig av dem *ler*.

 Använder mig nog av metoden med rå linolja tror jag. Finns en smedja inte så långt härifrån. Kommer att prova de andra metoderna också men nog inte på vindflöjeln.

Är själv lite intresserad av det här med järn - har en massa gamla järnföremål här på torpet efter min farbror. Har också en storstuga på gården där jag har inrett (dekorerat) med gamla saker, bl.a en del järn som jag har "avrostat" och behandlat med grafitpasta, eftersom jag har dem inomhus. Kunde däremot inget om järn utomhus. Har dock lyckats göra en blandning som jag provat på några gamla lås ute och det har funkat ett år nu i alla fall. (Rå linolja, lite balsamterpentin, finsot - till en tjockare pasta). Min farbror var också han en "fena" på gammalt järn (även om han var träkonstnär) men han finns tyvärr ej längre i livet.

Låter väldigt intressant det här med kurserna i smide, ska kolla lite om det finns något kring där jag bor.

Intressant metod Du beskriver själv, Tummelisa1. Den med bla "balsamterpentin och finsot" osv, för rostskydd av järndetaljer (& konstsmide). Ska detta appliceras under värmetillskott eller i normal omgivningstemperatur eller…?

Ett positivt faktum ang bla din vindflöjel (och annat riktigt gammalt (smides) järn är just åldern. Just gammalt järn är befriat från modernt skrot (omsmälta bilar, nya stålprylar mm, mm "katastrofalt elände"). Andra ädlare (& visserligen oädlare= ej så farligt) metaller lyser med sin frånvaro här, och allt gammalt järn bygger på, i huvudsak bergmalmsjärn. Det nyare till stora delar skrotbaserade järnet (stålet egentligen) självkorroderar pga allt "metall-skit" som följer med vid skrot-isläppen i stålskänken i varje stålverk på jorden idag (så ej förr i tiden som är lätt att inse).

Stålverket kollar kravspecifikationen i labbet, och fyller det beställarens krav (avsett normkrav/blad), så görs tappning av smältan till, numera strängar (förr göt). Valsas ut på valsverket till konstruktionsbalkar/ämnen mm, och /eller tex bilplåt. Gissa varför vissa av våra bilar rostar så förbenat och så snart. I tex Japan är nära nog allt stål (bilarna tex) gjorda av amerikanskt (+ deras eget) skrot (bilar!!). I Sverige tex görs tex bilarna av inhemskt stål där betydligt större del av stållet bygger på bergjärnmalm. (Åker utländskt märke själv så jag är inte jävig).

 Nämner bara några praktiska fakta som man ej kan bortse ifrån. I de flesta formelsamlingar finns tabell med  den "elektrokemiska spänningsserien" & den håller , vad tillverkarna än hittar på för "kringelkrokförklaringar", för att tex just deras tex bilar ska vara så rostmotsåndskraftiga. - Av alla, så är speciellt engelsmännen/de stålkunniga "typerna" där, noga med det här med järn/stål. När man rev en vattenkraftverks vattentub (i Pajso ån!) av gammalt järn/(stål) för en tid sedan här i krokarna (Vännebo nära Dan Anderssons Luossa f.ö.) så kom långtradare efter långtradare från England (!!??) och de köpte in varenda "tum" (k.metrar faktiskt) av tuben. Knackade ihop den, vek & lastade + forslade hem till England.

Varför och hur de visste (de verkar hålla reda på sådant tydligen) kan man ju fråga sig, men en av dem där, kläckte ur sig att denna kvalitet behövde de. (!??) Dessutom borde väl vi "i denna bygden" ha insikt själva, menade "han", att denna tub har gammalt stål i sig baserat på Fe-malm från Dannemora gruva (!) & det var det de ville ha. Tydligen har de/någon sorts "järnkoll"!  på vårt (svenska) gamla järn & vart det finns osv. Går det till försäljning & är av önskad sort så slår de till, engelsmännen.

Det kanske inte är så konstigt att gamla herrbrän & timmerboar från "anno dassumal" på gårdar/gammelgårdar i bla här i Sverige har järnbeslag som sitter där de/det sitter ännu sedan århundraden till synes ofördärvat/de av rost. Hade det varit modernt skrotstål hade det väl varit väck för länge sedan, antagligen.  

- Mao var rädd om gammalt ofördärvat stål/järn. Det kan vara högst åtrovärt, och/eller av synnerligen bra sort/kvalitet (bla beroende från vilken svensk gruva råvaran är hämtad tydligen!!).  Hoj/Kn1

Ytterligare intressant läsning om sådant jag inte ens funderat på att fundera på. Tack!

  Tom

 Rättelse ang inlägg #6 ovan.

Rättelse 1). Jag menar förståss metallskrot de tar vara på i stålverken. Jag skrev bla stålskrot & det gör ju inget. Fe är ju "nära" Fe/stål minst sagt!!! Elektronvandringen/ jonvandrings/ oxidationsbenägenheten= rostningsbenägenheten kommer ju sig av hur "långt" det är mellan ämnena/metallerna i "elektiktrokemiska spånningsserien"/se d.o tabell i lämplig formelsamling. Desto mera skillnad. Desto mera rost (oxidations) benägenhet. Extra "gynsam" kemisk miljö map oxideringsförfarandet råder på "våra" saltade vägar om vintern. Rena batterielektrolyten nära nog.

Rättelse 2) Jag avser förståss det skrot de tappar i smältugnen och inte i skänken. Skrotet hälls naturligtvis ner i (elektrostål) ugnen först. När kvaliten där bedöms duglig tappas slaggen "bakåt" i "slaggbyttan" och sedan vickas ugnen frammåt och stålet hälls ner i skänken (tex 125 ton var 3.e timme eller liknande. Ev mera+ oftare/fortare). Nu rättat/Hoj Kn1

#6  Härlig bild förresten från gruvdistriktet i Grängesberg. Gillar Bergslagen med skog och natur. Vet var "Dan Andersson trakterna" ligger, mycket fint.

Härlig läsning förresten det du skrev om gammalt och nutida järn/stål. Mycket intressant och jag är glad här för mina kemitimmar på gymnasiet - lite lättare att hänga med då. Har även varitpå studiebesök på Kohlsva Järnverk (som vuxen) och det var intressant. Tackar för dina kunniga tips i ämnet. Ska vara och är rädd om järnsakerna.

Försöker gårdsrenovera i gammal stil och förra sommaren lärde jag mig, och renoverade de flesta av mina förnster. Lite stolt var jag nog i alla fall och det är vackert med gammalt glas.

Om pastan: med rå linolja (som går in i såväl järn som trä bättre än kokt linolja - och det vet jag att du vet) och ca 10 - 20% balsamterpentin, samt finsot i lämplig mängd så att det verkligen blir en PASTA. Jag gjorde små blandningar först och applicerade dem på låsen som var på solsidan, så fick solen göra sitt. Låsen har behållit sig fina och snygga. Gjorde samma blandning med finrivet stenkol men det blev långt ifrån lika snyggt. Finsot samlar jag från vedspisen. På "låsen" och järnbeslagen som jag har på skuggsidan så får jag nog ta hjälp av gasolbrännaren - men då gäller det att vara försiktig för jag törs inte montera bort beslagen. Får försöka komma på en bra lösning.

Hittade vid bodelningen några av min farbrors recept på ytbehandling men hittar dem inte nu - kommer väl fram. Har dock hittat Boston beck så jag tror att det också kan ha varit en av behandlingarna - han hade flera.

Tackar åter för dina tips och jag är mycket intresserad av bl.a gamla järnföremål - har en spis till som jag ska renovera någon dag…

Finns en kille som gör handgjorda vindflöjlar på beställning annars. Kanske kan vara värt att göra en kopia och spara det gamla orginalet. Kolla in http://www.vindflojel.se