
Uppåt väggarna
Vad man väljer att ha på väggarna, eller väljer att inte ha, säger en hel del om en människa. Affischer från konserter och utställningar, gråtande barn från Hötorget, inramade vykort, fotografier, Picasso eller Carl Larsson.
När jag var liten hade mina föräldrar oftast väldigt mycket tavlor i en salig blandning på väggarna, det var ganska mysigt och hemtrevligt och väldigt mycket 70-tal:) Inte riktigt min smak kanske, men i vissa hem fungerar det väl och är riktigt snyggt.
Numera har jag inte så mycket på väggarna, lite ärvda tavlor, förstorade resefoton, lite keramik och reseminnen, och en del tavlor och etsningar med kattmotiv (så konstigt:).
Jag skulle inte kunna tänka mig att ha affischer, inramade vykort eller äkta djurhudar och jaktbyten på väggarna.
Vad har ni på väggarna? Och vad kan ni absolut i n t e tänka er att ha på väggarna?
Jag håller med dig Pia! Affischer med tryckta tavelmotiv är bland det tristaste jag vet. Eller dom där motiven som kommer med Ikea-ramarna när man köper dom.
Jag gillar när det är mer personliga saker. På våra väggar har vi någon tavla som pappa målat, förstorade kort från resor, kort på en morfar och lite sånt.
Generellt sätt tycker jag nog det är roligare med sådant som det bara finns ett exemplar av. Djurhudar går också bort.
Mvh // Johan

Det är jättetrevligt att du håller med mig, även om jag inte heter Ida… *s*
Jag är också väldigt nyfiken på det uppförstorade kattfotot i canvas som Anne skall ge bort till maken i julklapp… Det har hon minsann lovat visa här sedan…:)
Vadå Ida? Förstår inte vad du praaaaaatar om… (tur att redigerafunktionen finns…)
Canvas har jag också varit nyfiken på att överföra kort till. Det verkar riktigt spännande, speciellt på porträtt. Vet du hur hon gjort det?
Mvh // Johan

I Julklappar till kattägare skrev hon om det, www.bildoteket.se kan företaget ha hetat.

Äsch. Om man nu blir fantastiskt inspirerad av en viss konstnär är det väl helt okej att ha en reproduktion på väggen? Istället för att bläddra i konstboken, sitter bilden av bilden framme och gör mig glad ofta. Det tycker jag är härligt.
(Är sedan gammalt ett stort fan av Klimt och har till min glädje sett att en del reproduktioner kommit i tryck… spännande!)
Jaa… Jag har en tygplansch på en figur ur en japansk tecknad serie som jag gillar, en julklapp från en vän för några år sen och den påminner mig om henne, vi träffas inte direkt ofta längre… Vidare är det lite tavlor på olika hästar, både mina egna och andra. Två IKEA-zebror med hemmagjorda ramar finns också :-)
Vi har en Chilly humor-akvarell i vardagsrummet.
Det är än så länge det enda vi har där också.
Vänliga hälsningar
Niklas

Nja, nej jag har svårt för reproduktioner och vykort, personligen alltså… Dock får man ibland "krypa till korset" om man inte har vääääldigt mycket pengar:)
Men jag håller med dig, Pernilla, om att Klimt är otroligt bra!! Har du sett att de har fina kalendrar med honom på MM? Tycker även om Georgia O'Keefe's underbara färgstarka blommor.
En av de saker vi har riktigt svårt att komma överens om hemma. Vad ska upp… Resultatet är att nästan inget kommer upp.
Jag har ändå några tavlor jag tycker om - både ärvda och köpta. Jag tycker egentligen om när det hänger uppe mycket. Hur man hänger är nästan lika viktigt som vad man hänger…
Det är faktiskt sällan jag ser snyggt upphängda tavlor…
#9, Det där med hur de är upphängda är inte så enkelt. En mycket stor bidragande faktor till hur de är upphängda är faktiskt längden på den som hänger upp tavlan.
Tom

#10 *viskar* Tom finns en jättebra pryl faktiskt som man kan ha hjälp av. Stege heter den. Annars fungerar en pall eller stol också. hihih
Mvh Åsa
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Nej men jag menar att den som tittar på tavlan kanske inte är lika lång eller kort som den som har satt upp den. Det verkar lite bökigt att använda en stege när man betraktar konsten… =)
Tom

Fast håll med om att det skulle se lite roligt ut om gästerna fick hoppa omkring på stolar och pallar.
Mvh Åsa
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars