Tycker ni ska leta efter det ni har råd till.
Barn kan väl dela rum? I alla fall 2 stycken?

Jo, det borde gå bra att de kan dela. Iaf ett tag i början, annars får man väl fundera på nån form av sovplats i vardagsrummet. Typ bäddsoffa, sängskåp m.m

Känns dumt att behöva lägga en hel månadslön på boendet, det behövs pengar över till annat också.

Det fungerar utmärkt om ni vill. Vi bor tre personer i ett ganska litet hus och visst är det trångt men det fungerar bra. Jag längtar inte tillbaka en sekund till det stora lägenheten vi bodde i tidigare. Att ha friheten i ett hus med tomt och sånt gör det värt att bo lite mindre.

Dessutom är det väl ingenting som säger att ni inte skulle ha möjlighet att bygga ut om några år om det skulle bli aktuellt?

Tom

Vi bor trångt. Två vuxna på 40 kvm. Det är ingen som förstår hur det fungerar, men det gör det.

En sak som är bra är att vi aldrig behöver oroa oss för ekonomin. Vi skulle ha råd att bo kvar även om vi bägge blir arbetslösa eller sjuka. Och den vetskapen skänker frid. Plus att vi kan lägga pengar på annat än att bara bo.

Allt som vi inte använder dagligen står i förrådet. Bra förvaring krävs om man ska bo på liten yta. Det blir fort stökigt om man inte plockar undan och håller ordning på alla prylar. För grejer har vi mängder på grund av fritidsintressen som kräver utrustning.

Idag bor vi i en 3:a på 88kvm. Den ger vi ca 7000kr/mån för inkl el.
Den klarar vi ekonomiskt utan problem men mycket dyrare vill vi hällst inte bo även om vi kanske skulle fixa det. Vill kunna unna oss lite olika nöjen, åka och besöka vänner, serva bilen, hobby och samtidigt kunna spara lite pengar för framtiden.

Men hör ju här att det inte verkar omöjligt att kunna bo lite trängre än genomsnittet men ändå ha det bra. Jag är inte främmande med hammare och spik och kan säkert bygga specialanpassade möbler/sängar för att spara plats.

Jag börjar klättra på väggarna i lägenheten och vill kunna öppna dörren och kliva rätt ut på gräsmattan istället för ett trapphus.

Om du känner så, ska du absolut hålla utkik på rätt boende. Det finns alternativt att långtidshyra familjehus eller välja bottenvåning med en liten gräsplätt, men långsiktigt är ju bäst om ni hittar något eget, som ni kan bygga till eller ändra efter tycke. Bara räkna alltid med extra utgifter varje månad när ni gör budgeten för konstigt nog alla räkningaar blir större plus ändringar, spackel, färg mm efter inflyttningen. Jag önskar lycka till.

Vi bor också smått i villa. Som tur är har vi tillräckligt många rum på våra cirka hundra kvadratmeter. Fyra rum och en liten alkov som jag kan ha som kontor. Dessutom finns det två badrum.

Små villor har ofta en källare som kan inredas. Det kan även gå att dela större rum. Barnens två sovrum var en gång i tiden garage under huset. I stället för garageport sitter det ett stort fönster där som gör det ljust.

När jag växte upp bodde vi i en liten villa på 4 rok, ett badrum och fem personer. Jag har aldrig upplevt det som litet, och förvånas när många idag tycker 100 kvm är litet + de "måste" ha två badrum. (Men det är min åsikt, inget illa ment!)

Compact living handlar helt enkelt om smarta lösningar. Just att dela av ett rum är bra om möjlighet finns. Se också till att det finns garderober och förvaringsmöjligheter i huset. Ibland kan också ett vindsutrymme inredas till ytterligare sovrum, även om det då gärna blir lågt i tak.

Vi bodde i flera år i en Tvåa med son, katt, hund och andra smådjur.

Maken och jag sov i bäddsoffa i vardagsrummet och sonen fick det enda sovrummet.

Det fungerade alldeles utmärkt men när sonen var 14 år flyttade vi. (till en femrummare på 130 kvadrat)

Jag tror att det är svårare att bo trångt med tonåringar än med små barn.

Prioritera smarta förvaringslösningar, smarta förvaringslösningar och smarta förvaringslösningar.

Fundera på om huset kan byggas till och isåfall hur innan ni köper det. Kolla på ritningar och planlösningar och översätt dem till era behov. Där kan vi ha vuxensovrum, där kan vi ställa datorn, det rummet kan delas av två barn.