Singularis eller pluralis?

Jag tycker om mina ärvda möbler. Dels för att de är prov på ett hantverk som är sällsynt nu, dels för att de är vackra, dels för att de bär på en historia och dels för att de väcker minnen av de personer jag ärvt dem av.

Oj vad svårt!

Jag började fundera och kom fram till att jag skulle skriva tusen saker som jag gillar i mitt hem. Det är helheten som gör att jag trivs. Bara en sak skulle inte alls räcka för att jag skulle vara nöjd.

 Tom

Ja, du har rätt. Men säg att du bara fick hämta tre föremål ur ditt hem och det var tvunget att gå fort, väldigt fort, vad skulle det vara då?

OK, huset brinner - jag hinner rädda tre saker… 

• Datorn - för allt nedlagt arbet på släktforskning och foton…
• Fotoalbum
• Några böcker

Huset brinner, jag räddar tre saker (förutom familjen…)

1. Datorn med alla foton
2. Fotoalbum
3. Min dotters gosekanin =)

Konstigt nog är det inte mycket som verkligen har betydelse när det gäller. Allt annat går mer eller mindre att ersätta med pengar.

  Tom

Huset brinner, jag räddar tre saker (förutom illrarna)

1. datorns säkerhetskopia
2. porslinshunden jag fick av farfar
3. figurinerna jag fick av farfars bror

Huset brinner, jag räddar tre saker (förutom familjen, både den med päls och utan)

1. Datorn
2. Alla cd-skivor med fotografier
3. Min dotters gosekudde

Det här är verkligen intressant! Jag undrar vad alla skulle ha skrivit för tio år sedan när inte digitalkameran var lika utspridd i hushållen?

  Tom

Innan jag hade fotografierna i datorn, så hade jag valt datorn iaf. Om det däremot varit innan jag fick tillgång till internet, så hade jag nog valt systemkameran.

Sen verkar det vara lite "illermattematik" i de tre sakerna man får ta med sig. "1 iller blir 2 illrar som blir mååånga illrar"

Alla katter och hund måste vara ett givet val, så det tänker jag inte räkna med bland 3 saker…:)

Hm, då blir det väl datorn, fotoalbumen och filofaxen. Fast det är ju inte mina favoritprylar som så, innehåller bara så mycket omistligt…

Annars så måste det nog vara bokhyllorna för de innehåller så många bra böcker, sängen och… den allmänna helheten kanske… vad knepigt…

Datorn, tveklöst :) Men bland heminrednings"sakerna" är det nog min säng.

Allra först vill jag rädda Christer, men jag vet inte om man kan kalla sin man för favoritpryl?

Annars blir det kanske:

1  Datorn

2  De fina engelska Dunoon-muggarna

3   B&O TV´n

Familjen räddas självklart först. När mina kära står på gräsmattan skulle jag rädda:

• Datorn som innehåller ovärdelriga foton
• Våra fotoalbum med alla foton som ännu inte hamnat i datorn
• Sist men inte minst mina brev som jag fått av mina vänner
• Funderade ett tag på sängen, precis som husmusen, men hur skulle jag få ner den för trappan? Nej, visst är den fantastisk, men den är ju inte oersättlig.

Räknar iskallt med att min sambo baxar ut mig sovandes och väcker mig med en hink vatten. Sen kommer jag säkert igång med räddningarna.

Är lite förtjust i den sideboard jag byggt själv, men den är ju vägghängd och sitter med låååååånga skruvar, och det lär man väl inte hinna med. Tv:n hatar jag och vill att den skall brinna upp. Soffa, säng mm är IKEA, och således redan bortskrivna från räddning.

Blir lite förutsägbar som alla andra och räddar dator med vidhängande hårddiskar (en pryl iom att sladden sitter i). Sen ger jag mig på allt det där som inte går att återskapa. Brev, gamla foton, betyg och intyg osv. (det som borde vara i bankfacket, men inte är det) sen tar jag matrumsmöblemanget (egenritat bord och fyra Myror i teak medan jag har min Porschekniv mellan tänderna och springer ut med flammorna tätt i hasorna eftersom jag överlastade mig själv…..

Har varit med om en brand i eget hus, men tyvärr fick vi inte ut någonting då allt var övertänt då vi kom hem, bara att stå utanför och se på förödelsen…

Dagen efter kom vi in i husresterna och sorteringen kunde börja. Husgeråd av rostfritt stål och bra porslin  gick att ta tillvara och tvätta rent, men gissa om det var mycket jobb och jag fortfarande minns hur brandlukten trängde in i allt och stod mig upp i halsen.

 Allt annat skattade åt förgängelsen, då det var så rökskadat och förstört att det inte var lönt att ta tillvara.

Jag kan försäkra att foton var det sista man tänkte på i det läget, när vardagen skulle komma igång igen. Planering för nytt hus satte igång följande dag och sex månader senare var vi installerade på nytt på samma tomt och grundplatta som förr. I efterhand vet jag inte hur vi orkade, men livet gick vidare trots allt.

#15, Det låter otroligt ledsamt att bli av med hela hemmet!

Tror du att du skulle tänkt annorlunda om du inte hade kommit när hela huset redan var förstört? Om du hade fått chansen att rädda någonting?

  Tom

Det är svårt att säga i efterhand, men jag tror att man inte kan tänka särskilt logiskt i den situationen. Kanske hade jag rafsat ihop lite kläder och saker jag behöver i jobbet som är svårt att ersätta i en hast.

Det var tungt att börja om från noll med att skaffa allt från underkläder och strumpor till husgeråd och möbler.

Datorn var helt förstörd, men hårdskivan gick att tvätta av och arbetet som var gjort på den gick att rädda, vilket var ganska otroligt.

Jag jobbade uppe på räddningsverkets skola på Sandö förrut. Där gick en massa brandkillar sin utbildning.
Man fick höra många berättelser då kan jag lova, om olika bränder.
Den jag tydligast kommer ihåg var en kille som berättade att när han precis hade blivit färdig brandman och skulle ut på sin första släckning var släckningen i hans nybyggda hus. De hade flyttat över alla grejer dagen före. Och denna dag skulle fru och barna vara hemma och plocka i ordning medans han gjorde sin första dag som brandman. Fem timmar efter att skiftet började fick de larmet. När de kom dit så var huset så gott som övertänt, ett par rum hade elden inte hunnit sprida sig till, han fick höra av grannen att hans barn var där och frugan på affären, så han sprang in, rädda lådan med alla foton och en låda med kläder åt ungarna.

Sedan var det bara att bygga upp allt från grunden igen. Lider med alla som mister sitt hem. usch, vad många minnessaker som försvinner.
Mvh Åsa

Nej att tänka logiskt i en sådan situation är det nog inte många som klarar av. Kanske kan det då vara bra att redan i förväg veta vad man ska rädda om man kan.

Lite som att lära sig en nödchecklista när man flyger. Om det händer någonting oförutsett när man flyger ska man automatiskt beta av alla punkter på nödchecklistan för att kunna klara sig. Utan listan skulle nog de flesta störta.

  Tom

#15  Jag kan inte föreställa mig hur det känns att förlora ett hem, det måste vara otroligt tungt…alla minnen, personliga saker… en stor del av livet.

Tror som Tom att det är svårt att tänka logiskt i en sådan situation. Att rädda familjen är väl första tanken som kommer upp i huvudet.

Hmm. Jag menade inte att framkalla några sorgliga minnen eller känslor. Min fråga var helt och hållet ytlig ;)

Mela, det är ingen fara, jag har kommit över det nu och vi hade som tur var en bra försäkring i ett bra lokalt bolag. De ringde till och med självmant och frågade följande dag hur vi har ordnat med boendet och erbjöd sig att hjälpa till med det också.

Inga problem att få ut försäkringssumman utan allt löpte smidigt och bra. Vårt nya hus fungerar fint och är stort och rymligt.

Jag har läst lite om familjer som råkat ut för det. Ett problem brukar tydligen vara att försäkringspengarna inte räcker till.

Typ: Du hade ett tre år gammalt kylskåp, men köper naturligtvis ett nytt. Försäkringen täcker värdet av ett tre år gammalt…

Visst - när allt är uppbyggt igen är ju också allt nytt och kanske värt mer än det hus som brann ner - men du måste kanske låna pengar för att klara av det…?

Anders

Det var inte så som du beskriver i vårt fall, utan försäkringsbolaget var mycket tillmötesgående och bra på alla sätt. Vi fick även hyran betald i vår tillfälliga lägenhet, så vi har all anledning att vara nöjda trots allt.

#24 Kul att höra!

jag är nog mest förtjust i mitt lerhuvud som jag gjorde på min gymnasieutbildning när jag gick i 2:an. fast den verkar det bara vara jag som håller fast vid

Såg just en annan Grupp här som kallas Prylar:)

1) Lådan m de kläder o saker som barnen hade m sig från sina fosterhem/barnhem när vi adopterade dem.

2) Fotoalbumet från vår första adoption. (Har inte kommit mig för att scanna av o lägga in på skiva än. De andra finns i bankfacket.) Om jag hunnit göra det vid en ev brand så tar jag nog smyckeskrinet m ärvda smycken.

3) Hårddiskarna till datorn.

Ni har väl fotat ert hem, särskilt de värdefulla föremålen så att ni kan påvisa vad som funnits för ert försäkringsbolag?!

Jag skulle nog rädda gasoltuberna och brandsläckaren för att försöka rädda resten… men visst vore det svårt.

vi och hunden ska ut först, gärna med varma kläder om det är kallt.

10 års bokföringsverifikationer och hårddisken är nog ett måste att rädda. Minnena har man även om man inte har foton. Men jag skulle bli väldigt väldigt ledsen.

Jag kom hem en gång och upptäckte att det brann, jag bodde i ett flerfamiljshus i trä dä. Jag ringde larmcentralen och sedan tittade jag mig omkring och sa adjö till allt, plockade fram en stor skruvmejsel ur verktygslådan och gick runt och bankade på alla dörrarna för att se till att grannarna kom ut. Då ringer telefonen och jag svarar "det brinner i huset, jag måste ut, har inte tid att prata" - det var larmcentralen som ringde tillbaka…

Sedan jag hade sett till att alla kom ut utom från lägenheten där det brann, bröt jag mig in där genom fönstret med hjälp av skruvmejseln, gick in och hittade brandhärden, madrassen, lägenhetsinnehavaren låg på golvet bredvid. Jag slängde ut madrassen och hoppade själv ut efter för att inte andas in rök, sedan gick jag in igen. Medan jag öppnade alla fönster fär att vädra ut röken kom polisen och efter en stund brandkåren.

Så, jag tog inte med mig någonting av det jag värderade högt, inte harpan, inte min charango, inte ens flöjten. Annars vore det nog de tre sakerna.

Obehagligt! Hur gick det med lägenhetsinnehavaren?

  Tom

Han fick åka till sjukhus med ambulansen men var strax tillbaka, inte sämre än han hade varit tidigare. Han var cp-skadad sedan födseln och hade länge missbrukat olika droger. Vi hade ett par brandungar till hos honom innan han några år senare dog. Ingen av dem med sängrökning, torrkok på spisen, men då fick han ett tidur som måste dras upp för att spisen skulle funka.

Efter det där tillfället satte jag upp en brandvarnare i trapphuset, och den larmade i god tid vid de senare tillfällena.

Jag vet i alla fall efter det att jag inte värderar någon pryl som oersättlig, inte gamla foton, inte svåranskaffade musikinstrument, inte några saker egentligen. Jag skulle nog knappast bry mig om datorn. Jag hade ju också en tämligen dyrbar fotoutrustning då, men jag plockade faktiskt inte med mig någonting mer än den där skruvmejseln som jag använde för att banka på dörrarna och bryta mig in där det brann.

Och harpan hittade ändå sitt hem så småningom. Den tillhörde först Sergio Cuevas, som jag spelade ihop med, men när han dog slutade jag att spela ute, och harpan lärde jag mig egentligen aldrig att spela på. Jag sålde den så småningom till en chilensk harpist, Olga, som så småniongom bestämde sig för att sälja den. Han som köpte den är Sergio Cuevas' son, Daniel, och cirkeln är sluten. Grabben kände egentligen aldrig sin pappa, men nu spelar han på pappas harpa.

Sergio var en helt underbar harpist, jag har många soliga minnen efter honom.

Vilka skrämmande och tankvärda saker man läser här. Det har brunnit två gånger i vårt hyreshus. Den ena gången så slängde jag ner alla mina fotoalbum, släktpapper, pappas målningar (har finns inte längre) i sopsäcker och bar ut på balkongen. Dit tog jag även ut kissarna. Så det jag värderar samlades ihop och "räddades". Brandkåren var snabbt till huset och det var mer rök än eld.

Men där fick jag veta att en nödplan är bra att ha. För jag hade redan tänkt ut vad jag ville rädda.
1. Fotoalbum, negativ, viktiga papper. Allt är samlat.
2. Mina böcker som jag skrivit om mitt liv i, men inte fått in på datorn ännu.
3. Dator

Den andra gången så såg vi att det brann hos grannen på nedre botten. Jag ringde brandkåren medan min man gick ner med brandsläckaren. Fick rådet att väcka grannarna och gjorde det och så kom brandkåren. Då hade min man redan kunnat släcka branden, och brandmännen fick rökdyka och rädda lägenhetsinnehavaren.

En utvikning i ämnet. Som belöning senare blev vi bjudna till brandkåren och fick tårta och blommor. Det var roligt. Då räddades inget, för vi visste var det brann och hade brandsläckare, som min man skaffat oss sedan den första branden. Men vill ha en brandsäkert skåp för det värdefulla som jag har. Som foton och sånt från min släkt sedan 1800-talet. Det är oersättligt.  /Vanessa

Mkt gamla foton kommer ju ingen ihåg då det inte är ens egna minnen. Våra adoptionsfoton är viktiga därför att barnen inte kommer ihåg sina första år i sina födelseländer o det är den enda länken de har till sitt ursprung.

Favoritpryl för mig är inte det samma som måste försöka rädda om det brinner. De flesta föremål går ju att ersätta med likvärdiga. Men mina smycken skulle jag gärna få med mig, dels för att jag fått dem av … eftersom… + att vissa av dem är antika och då är det inte bara ett smycke, utan även ett kulturarv. Två av mina tavlor är jag också lite extra förtjust i.

Förutom min man och katterna…

så blir det gamla foton och säkerhetskopiorna på fotona i datorn.

Sedan alla mina dagböcker.

Skulle förmodligen irra omkring och få något alldeles värdelöst och onödigt med mej som tredje sak. Tror inte man skulle handla så rationellt som man skulle önska.

#34 Jag (släktforskare) har lyckats identifiera många mycket gamla foton. Äldst var ett foto som jag inte visste något om, men som visade sig vara min farfars mormors far, född 1810. För mig är det oerhört värdefullt att ha bilder som kompletterar det jag vet om mina förfäder. Jag har brev som min farfars morfar skrivit. Att dessutom ha honom på foto tillför väldigt mycket.

Gamla foton på föremål och platser kan också ha ett stort värde. Känslomässigt, historiskt m.m.

Min favoritpryl är datorn.

 Mina favoritprylar är apsolut: fotoalbum(när barnen var små o på andra släktingar o vänner bl.annat.som inte finns längre här i livet)  Filmkameran,handväskan.(men först o främst min familj o våra hundar skulle jag rädda om det började brinna i vårt hus)

Favoritpryl? Mina citronträd.