Jaha, då står sommaren och bara väntar på att få bryta ut helt och hållet! Och med det kommer ångesten över trädgården.. Jag har alltid bott i hus och när jag bodde hemma var det ju mamma som höll efter i trädgården. Nu har jag mej ett eget hus och måste således själv ta anvar för att den ser okej ut. Till saken hör att det absolut inte ligger i mitt intresse att pota runt i jorden som en annan mullvad. Inte över huvudtaget är jag intresserad av trädgårdsarbete! Visst vill jag ha det fint, men slipper jag vill jag inte ordna det själv.. 

Min sambo är heller inte intresserad av att vara ute och ränsa ogräs. Han klipper gräset med jämna mellanrum och sen är det bra. Vi har därför med glädje kommit överens om att vi ska så gräs överallt ist, och ta bort alla jäkla land! (huset vårat är gammal och dom som bodde här innan var nog självförsörjande men alla land som är finns!)

Nu har jag länge gått och mått dåligt över hur igenvuxet det är, och insett, till min besvikelse, att jag MÅSTE göra något åt det. Ännu sämre mår man när man ser grannens perfekt anlagda trädgård som likna dom i "desperate housewifes", och man vill kunna mäta sej med sin granne menar jag!

Hur som helst, tog jag mej idag i kragen! Satt på mej slitna jenas en en skruttig t-shirt, för jag skulle minsan visa grannarna att jag också kan! Men vart skulle jag börja? Tog en titt på hallonhäcken som helt hadde tagits över av en klänglikande växt och bestämde mej för att börja med att rädda mina hallon! Men så tråååkigt det är tänkte jag där jag tog mej fram genom busken och slet i klängväxten för allt var jag var värd. Jag slet på och efter en timme såg det faktiskt helt okej ut. Nöjd som jag var, gick jag runt hörnet på huset och upptäcker till min förtvivlan att hela landet jämte uppfarten såg ut som den fått frodas hej vilt under flera år. Usch! Jaha, jag satte väl igång där också.. Svetten rann och irritationen steg när rötterna på ogräset inte ville ge med sej. Men jag gav inte upp. Hade jag kommit så här långt, kunde jag gått göra klart! Så med det i tanken röjde jag vidare. (det roliga var att grannen med den perfekta trädgården var ute och såg mej!!) 

Jag undrar hur mycket kryp det finns egentligen? För jag har nog upptäckt en massa nya arter idag! Det var spindlar, sniglar, skalbaggar och så den stora myrstacken om visade sej ligger under en av rötterna… Så, när jag bara har en liten bit kvar, och närmar mej den stora växten men dom fina blommorna på, ser jag hur hela busken är ett enda stort humlemoln.. då ger jag upp! Jag tänker inte slåss med humlor för att bli färdig i rabatten. Nej, då får det vänta. Så besviken och med rivsår över hela armarna packar jag ihop mina redskap. När jag sätter mej för att vila lite känner jag en otrolig smärta i mina händer. Sån värk att jag inte kan knyta dom! 

Jag kommer fram till att det är jobbigt att vara trädgårdsmäster och bestämmer mej för att blunda varje gång jag går förbi grannen istället för att plåga mej på detta sätt!

Det jobbigaste är att jag måste ut imorn igen, och göra färdigt…