Rengöringsmedel och sedan på med stålborsten!

Autosol.

Spissvärta.

Ibland finns det rengöringsdukar på LIDL som man kan putsa plattorna med så de blir svarta och fina.

Bakpulver och 12 % ättika.

Kokande vatten.

Jag har slitet med rengöringsmedel och stålborste, men nu har jag gett upp det.  Bakpuler och ättika fungerade inte alls.

Så nu får jag pröva Autosol. Hoppas att det fungerar.

Maskindiskmedel och hett vatten är också effektivt.

Men om det inte går med rengöringsmedel och stålborste så undrar jag vad hon gjort med spisen?

Fråga värden om det kanske inte ändå är dags att byta spis så slipper ni gno förmycket.

Putsa plattorna med tidningspapper

#5 Vad hon gjort med spisen? Frågan är vad hon inte gjort!

Men jag har gett upp och lägenheten kommer att säljas med en spis, som det är dags att byta ut.

Är det en BR så kan man ju sälja den med dålig spis och överlåta "problemet" till köparen. Hyresvärdar kan vara nog så petiga när det kommer till städning och rengöring. Man kan ju även sälja hela lägenheten ostädad och ge köparen avdrag på priset motsvarande vad det kostar att anlita städhjälp (jag skulle iofs inte lämna en helt ostädad lägenhet, men just för att slippa tjafs om det är tillräckligt städat eller inte).

Är det fult runt plattorna? Jag har arbetat som sädare o det bästa enklaste tyckte jag var ta ugnrengörningsmedel som som skummar mr.muscle  görna över natten torka av o vid behov andvänder du svinto.

Vill varna för att använda ugnsrengöringsmedel över huvud taget! Ingen i min familj är allergisk mot något, men just ugnrengöringsmedel upplever vi alla som ytterst otrevligt. Såpa är vad som är bäst att använda i ugn och på spisplattor, om detta inte hjälper så funkar svinto. Både ock är betydligt bättre för såväl miljön som för hälsan.

10 ja starkt som tusan är det men om man vill ha rent så funka det.. Såpa på plattor är skit iaf

Rent ska det vara, men inte till priset av hälsan! På plattor funkar svinto, löddrande tvålull med flera produkter utmärkt. Ugnsrengöringsmedel är mycket hälsovådligt och ej heller särskilt effektivt.

Testa salt! Ganska mycket så det river lite, gnid med en trasa.

Nix, jag har gett upp! Lägenheten säljs med spisen som den är. Men det finns en hel del pengar i reparationsfonden, eftersom min faster inte gjort något på 40-50 år.

Det enda som har hänt är att badrummet är totalrenoverat.

Så nu får spisen vara som den är, för som #12 säger; Varför slita ihjäl sig.

#14, Kolla hur mycket det finns i fonden. Jag köpte en lägenhet för många år sedan av ett dödsbo där fonden var orörd sedan huset byggdes 25 år tidigare.

Det fanns 1400 kronor i fonden. Det betyder att de la undan ungefär en krona i veckan eller 56 kr per år. Räckte inte till någonting alls :-|

Jag brydde mig inte ens om att ta ut pengarna.

Tom

#15 Ja, det blev ett jubel över arvet.

Jag sa med en gång att jag inte ville ha något arv. Jag har sällan eller aldrig besökt mn faster, det har blivit mest när min far dog som ung och när min mamma gick bort.

Vi är fyra syskonbarn, två är mina kusiner och de andra är jag och min bror.

Det enda jag kunde tänka mig att jag ville ha är ett gammalt foto av farmor och farfar och deras barn, pappa, farbror och min faster.

Min farmor var en mycket stor del av mitt liv och jag klättrade dagligen över staketet till farmor.

Jag berättade sagor för henne, hm, hur skoj kunde det vara? Farmor lärde mig i sin tur ett "rövarspråk". Troligtvis romani.

Hon var en otroligt vis kvinna.

Nu när de sista av syskonen gått bort så är det bara vi barnbarn kvar ( och en massa barnbarnsbarn).

Arvet kommer att gå till min storebror och min yngsta kusin i det här släktet.  Helt OK för mig för jag ville inget ha.

MEN, jag har en "mellankusin" (Den äldsta dog i cancer 54 år gammal) och jag skulle inte ens känna igen mina två kusiner om jag så ramlade på dem.

Jag tror att hon är född -49 och jag ringde upp henne idag. Efter många om och men, vad heter människan i efternamn? Jag fick reda på det och ringde upp henne och sa vad jag hette, men herregud jag har ju ett annat efternamn nu.

Kusin Kerstin, det är ju jag. Om ni visste vad glad hon blev.

En kusin som har varit åtsidosatt i 40 år, fick prata med en kusin (jag) och fick berätta om en arvstvist.

Jag bryr mig inte om arvstvister och jag tar inte parti för någon, men om ni visste vad det värmde när hon blev så glad för att jag ringdre.

Där ser ni; Spisplattor kan ge så mycket.

Och tro aldrig att det romanska släktet håller ihop i vått och torrt.

Förresten så vet jag inte hur romansk jag är. Farfar och farmor var romani, men inte mamma.

*funderar* Blandras? Äsch skit samma Amos är svart som natten och har de vackraste mörkbruna ögon jag har sett. Fast han är ju en labrador.

Starkt gjort att ringa upp din kusin och kul att hon blev så glad.

(Jag vet inte om vi blandade ihop någonting med lägenhetsfonden och arvet?)

Tom